I mars är det ett år sedan Ör blev karlshamnsbo som matte och både hon och jag stortrivs i stallet där hon är uppstallad på. Nu ligger snön vit ute men våren närmar sig snabbt. Nu börjar funderingarna och spänningen inför våren då jag kommer se lite mer av vad det är för häst jag har när vi kommer igång med ridningen i vår och sommar. Den som väntar på nåt gott... :)

För ungefär ett år sedan så hämtade jag hem denna lilla dam från min dåvarande praktik. Det va en avslutningsgåva från min vän som ägde gården där och som även va Örs uppfödare. Jag glömmer aldrig morgonen då vi satt i köket och åt frukost när meningen som ändrade hela min värld kom: Linda du har varit en pärla här på gården och hjälpt mig enormt mycket och som tack för denna tid vill jag att du ska ha en egen islandshäst så du får gå ut i hagen och välja mellan 3 av unghästarna Abba, Ardis eller Ör.

Att jag inte satte mackan i halsen va konstigt :). Började gråta och tog på mig mina stövlar och traskade ut i snön bort till hagen där flocken gick. Hur skulle jag kunna välja en egen häst och framförallt en unghäst som jag inte alls hade en aning om hur den skulle bli och om den skulle passa mig? Kunde jag ens tacka ja till en egen häst när jag va arbetslös och inte visste hur min framtida inkomst skulle se ut? Hade jag råd med häst och allt det ansvar det bar med sig, även om jag drömde om den där egna hästen så hade det ju tillhört framtiden och plötsligt stod jag där och skulle helt plötsligt bli med egen häst. Minns känslan som det va i går, hjärtat skrek ta hästen men hjärnan och det sunda förnuften skrek nej det är inte läge för det nu.

Gick från den ena till den andra fram till den tredje och kände efter, jag hade inget speciellt band till någon av dessa hästar utan tyckte om alla som de underbara individer de va på varsitt sätt, hade ju aldrig ens tänkt tanken att involvera mig så känslomässigt i hästarna då jag vet att man ska skiljas åt en vacker dag. Hade varit lättare att välja en om jag hade haft känslan att det är va hästen med stort H :).

Hur som så valde jag till slut att Ör skulle bli min och att jag skulle ångra mig resten av livet om jag hade behövt säga nej till henne. Allt löste sig kanon, kom till ett toppenstall där jag nu stormtrivs och där jag får ha min häst som jag trivs bäst med på lösdrift med islandskompisar. Så detta året har vi ägnat åt att lära känna varandra, lära oss gränser och att samarbeta. Nu till våren fortsätter jag inridningen vi påbörjade i höstas. Det är med spänning jag ser fram emot att utvecklas med denna häst och ser det som en stor utmaning :).